nästan ett år sen sist..
det där med mitt bloggande har bara runnit ut i sanden.. jag har inte
ens saknat det, men idag slog de mig att jag skulle vilja ta tag i det igen.
de har hänt så otroligt mycket sen jag satt här senast! har haft de bästa året någonsin,
fram tills för någon vecka sen då allt vände.
då jag blev ensam kvar.. har inte varit mig själv på hur länge som helst och jag har
aldrig förut känt att jag förlorat något så stort ur mitt liv, min kraft, min kärlek..
de har varit så otroligt jobbigt och de är de fortfarande, men tack gode gud för alla fina
vänner som finns där ute. & inte förens nu när jag faktiskt fått tillbaka lite utav
min kraft, fått plocka fram mitt leende igen och fått tårarna att sluta rinnna.
det kommer alltid till att finnas ett tomrum efter dig och jag kommer nog
aldrig tappa det där lilla hoppet om att de ska bli bra igen.
